HISTORIK ÖVER NORDVÄSTRA SKÅNES PLÅTSLAGERIFÖRENING Bleckslageriet och plåtslageriet har en lång, komplicerad och sammanvävd historia.Under skråtid tillhörde bleck och plåtslagarna olika ämbeten med ursprungligen helt olika arbetsuppgifter. Att de tidigare vuxit fram på samma stam, med uppgift att producera och bearbeta tunnplåt och metallbleck kan vi betrakta som sannolikt. Ordet bleck har använts i flera betydelser. Dels som den extra tunna plåten av valfri metall, dels kom det att betyda järnplåt med förtenning som rostskydd. Denna bleckplåt kallades ofta även vitplåt till skillnad från den oförtennta svartplåten. Bleckslagarna kom att bli allt mer associerade med den förtenta bleckplåten Koppar, mässing, silver och guld är smidiga metaller som lätt låter sig uthamras till plåt. Järnet är hårdare, och upptäckten av att även det låter sig hamras ut till plåt kom senare. Järnets större hållfasthet och relativt låga pris gjorde att järnplåten i första hand kom att användas där dess slagtålighet bäst behövdes, till rustningar och harnesk, hjälmar och sköldar. Det var plåtslagarna som hamrade ut järnet, och de knöts tidigt till smedernas och harneskmakarnas skrån. I Sverige finns harneskmakare inte omnämnda förrän under senmedeltid, och plåtslagare inte ens då, men med grundandet av Arboga harneskfaktori 1551- vår tids första industriella anläggning - vet vi medsäkerhet att plåtslageriyrket är representerat i vårt land. Från 1689 omtalades att plåtslagarna ”på sina verkstäder förfärdigar allehanda sorters spjäll, källare- och kakelungsdörrar, pannor, skopor, fyrfat, skyfflar etc som sedermera till Stockholm och andra orter transporteras för att afyttras af dem själfa. Harneskmakeriet hade högkonjunktur under 1600-talet. Under 1700-talet blev det nödvändigt för plåt- och harneskmakare att ytterligare vidga sitt verksamhetsområde, då harneskmakeriet alltmer bortföll. 1754 berättas om Arbogas harneskmakare, att De kallas äfven Plåtslagare för deras arbete af järnplåtar, spjäll, djupa, hel-och half-breda pannor, mm och att det nu var endast fem mästare i ämbetet, där de tidigare varit så många att trettio gesäller hållits i arbete. Eftersom plåtslagarna sökte efter nya produkter var det ofrånkomligt att de kom i kollisionskurs med andra ämbeten, främst då med bleckslagare och klensmeder. År 1898 slöts ett avtal mellan Bleck & Plåtslagarmästare i Helsingborg med omnejd och Bleck & Plåtslagarefackföreningen afdeln nr 4 i Helsingborg, detta avtal förnyades 1902, detta till trots bildades inte Helsingborgs Koppar-, Bleck- & Plåtslageriarbetsgivareförening förrän 11 maj 1919. På våren 1919 blev frågan om bildandet av en förening aktuell och på kallelse av Plåtslagarmästare O Mandahl samlades man på hans kontor, på detta möta var de flesta av Helsingborgs stads mästare närvarande, härvid beslöts då att bilda föreningen Koppar- Bleck- och Plåtslageriarbetsgivareförening i Helsingborg med omnejd. En interimsstyrelse tillsattes för handhavande av olika uppdrag och enligt protokollboken instiftades föreningen den 11 maj 1919.Val av styrelsemelemmar företogs och valdes sålunda O Mandahl, A Kjellström och Erik Olsson. Styrelsen konstituerade sig omedelbart sålunda: ordförande O Mandahl, sekreterare Erik Olsson, kassör Axel Olsson samt A Kjellström suppleant. Till revisorer valdes Fritz Flodin och Botvid Olsson med O Lindberg som suppleant. Då inga viktigare frågor förekom avhölls ej nästa sammanträde förrän den 20 december 1919. Lugnet lägrade sig över stadens plåtslagare till den 20 april 1920 då arbetarna sade upp det då rådande avtal och begärde betalning enligt Malmö avtalet med ultimatum om strejk därest deras fordringar ej omedelbart godkändes. En underhandlingskommitté tillsattes bestående av O Mandahl, Axel Olsson, E Bohlin, A Kjellström med Botvid Olsson som suppleant. Den 28 april 1920 utbröt strejk, vilken efter flera underhandlingar bilades den 2 juni efter uppgörelse enligt Malmöavtalet. En inbjudan från Malmö Bleck och plåtslagremästareförening att deltaga i en konferens med Skånes Bleck- och plåtslagaremästarförening angående bildandet av en yrkesförening för södra Sverige. Inbjudan antogs och till ombud valdes O Mandahl med E Bohlin som suppleant, varvid bildades Södra Sveriges Bleckslageriidkareförening. Från och med deltagande i denna konferens börjades ett samarbete med ovannämnda organisation vars tyngdpunkt blev förlagd till Malmö, ett samarbete, som till en början syntes skola bliva ett stöd vid konflikter, vilket var av behovet påkallat, då arbetarna även detta år uppsagt avtalet.År 1921 blev för föreningens medlemmar ett svårt år enär strejk utbröt den 12 april och trots många och långa förhandlingar kunde denna ej biläggas förrän i början av juli. Sammanhållningen under denna tid var god och hedrar föreningens dåvarande medlemmar att de under hela konflikten voro fullkomligt solidariska. Vid sammanträde i april 1927 väcktes förslag om upprättande av entreprenadkontrakt. Styrelsen samt N Nordström fick i uppdrag att utarbeta ett koncept och den 21 januari 1928 kommitterades förslag och beslöts att kontrakten skulle bekostas av föreningen och gratis utdelas till medlemmarna. Genom bildandet av yrkes-föreningen i södra Sverige hoppades man få bukt med den ohejdade konkurrensen som uppstod efter föregående världskrig, och det förakt för givna ord och löften, mellan beställare och leverantör, något som gick ut över plåtslagarna. För att råda bot på allt detta, togs under år 1929 flera initiativ till bättre ordning genom införandet av standardpriser. Till sist hade den grundidé mognat som från och med den 1 januari 1930 förde oss in i den tid, då bättre förhållande skulle bliva rådande. Många svårigheter mötte dock föreningen under denna tid och den första förutsättningen för att vi skulle kunna hejda den svåra konkurrens var att organisera alla utomstående mästare, som tillkommit de senare åren. Ett led i föreningens arbete var, att försöka förhindra firmor från andra platser att konkurrera med stadens yrkesutövare, något som under flera år vållat medlemmarna stor skada och efter många förhandlingar lyckades vi, att bland dessa firmor vinna gehör för våra önskemål. På inbjudan av Helsingborgs Byggmästareförening sammanträde vi två gånger med medlemmar i denna förening för att dryfta vår prislista och vårt önskemål var, att väcka förståelse för vårt yrke och på basis av fasta priser och förtroende bliva i tillfälle att giva varandra den hjälp, som kunde blivit till stor fördel för båda parter. Detta misslyckades emellertid på grund av byggmästarnas ovilja att ingå några som helst överenskommelser med sina underentreprenörer. För att lättare kunna organisera vårt arbete hade vi på ett tidigt stadium satt oss i förbindelse med mästareföreningen i Malmö, vilkens ledning alltid visade oss den största välvilja och hjälpsamhet. Många oförgätliga sammanträden med Malmömästarna hade vi under några år och vid den av oss arrangerade sommarutflyckten på Råå Hotell den 18 maj 1930, vid vilket tillfälle ett 35- tal mästare med damer från Malmö, Hälsingborg med omnejd samt skånska Landsbyggdsorten deltog, såg det ut, som de grundidéer och förhoppningar, som då uttalades, skulle kunna utformas till något beständigt. Den 10 juli 1930 ingick föreningen i SverigesBleck- & Plåtslagaremästareförbund, detta för att, som flertalet medlemmar trodde, det skulle bliva den länk i föreningasarbetet, som både inåt och utåt skulle skapa enighet och styrka. Emellertid var flertalet av medlemmarnas ekonomi mindre tillfredsställande, varför inkasserandet av avgifterna till föreningen och förbundet mötte så stora svårigheter, att styrelsen ansåg sig inte kunna taga ansvaret för ett fortsatt medlemskap och den 26 april 1933 beslöt föreningen att begära utträde ur förbundet. De beslut som fattades på hösten 1929 om olika överenskommelser inom föreningen och fr. o. m. Den 1 januari 1930 gick i verkställighet, kunde icke i längden upprätthållas, på grund av, att nya verkstäder startas, som icke ville ingå i föreningen och ett mindre gott förhållande mellan medlemmarna uppstod. Förslag om slopandet av alla dessa överenskommelser framlades på möte den 21 maj 1932 och den 2 juni 1932 beslöts, att helt frångå desamma. I april 1931 ingicks ett nytt avtal med fackföreningen och den mest minnesvärda punkten i detta, var införandet av 20 timmars semester för arbetarna. År 1934 tillkom åter ett nytt avtal, varvid semestern slopades och grundlönen höjdes från kronor 1:35 till kronor 1:47 pr timme. I fyra år fungerade detta avtal för att år 1937 ersättas med ett nytt, vilket påförde oss ackordsystemet. Många och långa underhandlingar fördes, för att söka förhindra införandet av detta arbetssätt, men den 4 maj 1937 träffades uppgörelse om detta avtal, som i huvudsakligaste delar ännu gäller. År 1941 uppsades avtalet från arbetaresidan och denna gång kunde ingen överenskommelse komma i stånd förrän efter ca 14 dagars strejk och med ingripande av Statens förlikningsman, Stiftssekreterare Gynnerstedt från Lund. Avtal uppgjordes den 3 juli på basis av de riksavtal, som träffas mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen med indextillägg m. m. Den 12 juli 1937 besökte Sveriges Bleck o Plåtslagaremästare förbunds styrelsen föreningen för att agitera för en distriktsavdelning i Skåne, som sedan skulle ansluta sig till förbundet. Medlemmarna ur Malmöföreningens styrelse satte sig i spetsen för sammankallandet av mästarna i Skåne och vid ett möte i Eslöv den 29 augusti 1937, varvid ett 40 tal mästare voro närvarande, bildades Skånes Bleck-& Plåtslagaremästareförbund. Från början uttalades från flera håll betänkligheter om ingående i riksförbundet, vilket ej heller blev av, utan fungerar förbundet endast som en sammanslutning för mästare i Skåne och tillhör Hälsingborgsföreningen detsamma alltsedan starten. Föreningen höll sitt 25-års jubileum, mitt under det brinnande kriget den 13 maj 1944, på Ramlösa Gästis. Inga stora förändringar fram till 1948, då föreningens sekreterare John Andersson överlämnade penna och protokoll till Albin Linberg efter jämnt 10 år i styrelsen. Tiden rann vidare, förhållandet på arbetsfronten var mycket gott och inga tendenser till stridigheter kunde skönjas. På föreningsmöte den 14 oktober 1954 väckte Karl Persson, Höganäs, frågan om övergång till riksavtalet. På årsmötet den 24 februari 1955 beslöts att övergå till riksavtalet och söka medlemskap i Sv Bleck- & Plåtslaremästareförbundet. Undertiden därefter hände inte mycket utan allt förflöt lugnt till den 22 mars 1956 då beslutet att utträda ur Skåneföreningen fattades, som var och en förstår blev det en hel del trassligheter och svårigheter. Vi i styrelsen kände att vi hade hela föreningen bakom oss i denna fråga vi voro som en man och höll fast vid vår sak, det var faktiskt överorganiserat i högsta grad: att först tillhöra lokalföreningen sedan skåneförbundet, ytterligare Sveriges Bleck.& plåtslagaremästareförbund och till sist Svenska Arbetsgivareföreningen. Representanter från Malmöföreningen och Skåneförbundet besökte oss i mening att tala oss tillrätta, och även ombudsman Göran Hasselgren från förbundet i Stockholm var nere och hälsade på samt tillrättalade förbundets åsikter. Styrelsen i sin tur åkte till Stockholm för att där träffa förbundsordföranden Larsson för ytterligare diskussioner. Under tiden arbetade Förbundet i Stockholm med vårt problem, och vi fingo senare meddelande om att Skåneförbundet skulle upplösas och att Skåne i stället skulle indelas i 4 distrikt. Indelningen blev sålunda: 1 Malmöområdet, 2 Helsingborgsområdet, 3 Kristianstad- Hässleholmsområdet, 4 Trelleborg Ystadsområdet ( sedermera blev sistnämnda område integrerat i Malmöområdet). Skåne föreningen upplöstes den 1 januari 1958. Den 14 mars 1959 avhöll Helsingborgs Bleck & Plåtslagarmästarförening sitt 40-årsjubleum på Hantverkshuset i Helsingborg. Vid detta tillfälle hedrades några av föreningens medlemmar för sitt arbete för föreningen, Erik Månsson blomsterhyllades i anledning av sin 15-åriga syssla som kassör och styrelsemedlem, förre ordf Nils Olsson hedrades för sitt 30-åriga medlemskap i föreningen, varav inte mindre än 21 år som styrelsemedlem, vilket också uppmärksammades av Sveriges Hantverks och Småindustriorganisation genom sin ordf Herbert Dahl som överlämnade till Nils Olsson en förtjänstmedalj i silver för nitiskt arbete till yrkets förkovran. Många var gratulanterna till föreningen såväl som till enskilda medlemmar för deras arbete, efter en god måltid tråddes dansen efter Wents orkester till långt in på småtimmarna. I maj 1959 diskuterades ett gemensamt mätningskontor för hela Skåne och i oktober avslutades dessa samtal i Malmö huruvida dessa diskussioner resulterade i något beslut kan inte utläsas av protokollen. I mars 1960 fick föreningen inbjudan från utställningarna Bygg & Bo, att medverka i uppförandet av en villa, tillsammans med andra yrkesgrupper inom byggyrken för utställningen Expo Öresund under juni månad 1960. Villan aktionerades sedan bort och behållningen gick till välgörande ändamål. De närmaste åren förflöt lugnt och de första årens svårigheter var glömda och det var goda konjunkturer för plåtslagarna. På ett föreningsmöte den 26 januari 1968 beslöts att inbjuda förbundskongressen till Helsingborg i samband med föreningens 50-års jubileum. Förbundets tvådagars kongress samlade bortåt 400 st deltagare, den stora kongressbanketten hölls på restaurang Parapeten, och föreningens 50-års jubileum firades påpassligt, i anslutning till denna. Den 16 februari 1973 beslutades på förslag från Bertil Persson Påarp, att föreningen skulle ändra namn till Nordvästra Skånes Plåtslagriförening, detta för att det fanns fler företag anslutna till föreningen utan för än vad som fanns i Helsingborg , namnet låg bättre i tiden än det gamla Helsingborgs Bleck&Plåtslagaremästareförening. Föreningens förstsa kvinnliga medlem fanns på plats när föreningen hade sitt ordinarie månadsmöte den 30 maj 1975, nämligen Birgitta Wickmark tillsammans med sin make Stig Jönsson, båda från Glumslövsplåt AB. Både vid möte den 12 september och den 17 oktober diskuterades frågan om anslutning till Plåtslageriernas Servicebolag AB utan att man kunde enas härom. I samband med denna fråga uttalade sig Birgitta Wickmark sin besvikelse över att plåtslagarmästarna var så splittrade och veliga och kritiserade starkt den dåliga sammanhållningen i föreningen. Den 1 april 1976 förelåg en ansökan om utträde ur föreningen från Lennart Nilsson Bleck & Plåtslageri AB i Helsingborg. Denna beviljades med största glädje efter samråd med SAF och förbundet. På grund av tvister mellan facket och Nilsson hade föreningens ekonomi helt uthållkats genom skiljenämdsmedverkan, och hade inte ledamöterna i nämnden Inge Söderkvist och Bertil Persson avstått sina arvoden på tillsammans 4500:- hade konkursen varit nära? En stor händelse för föreningen var anslutningen under våren till Plåtslageriernas Servicebolag AB. På månadsmötet den 2 juni 1982 beslutades att föreningen skulle stå som värdar för förbundets kongress 1984. Efter nära två års förberedelser kunde föreningen stå som värdar för förbundets Kongress under tiden 31/5 - 2/6 1984, där föreningen kunde glädja sig åt ett mycket väl genomfört arrangemang med ca 430 st deltagare. Verksamheten hade under året varit mycket intensiv detta till stor del av förbundskongressen. Stora problem uppstod under vintern för medlemmarna på grund av den intensiva snö och isvinter som drabbades oss. De närmaste åren förflöt lugnt och orderingången var mycket god och glädjande var att prisbilden blivit betydligt bättre för plåtslagarna den enda smolken i bägaren var bristen på utbildad arbetskraft. Den goda tid som rått under 80- talet avlöstes i början på 90- talet med den sk byggkrisen, med följd av lägre ordertillgång och sämre prisbild. Man kan dock säga att företagen inom föreningens verksamhetsområde klarat sig någorlunda, endast ett fåtal konkurser och någon nedläggning, av företag. Arbetslösheten som blivit en följd av det sämre läget har dock skapat en del nya en mans företag som tyvärr hjälper till att trycka ner priserna. Nu när vi närmar oss Millenieskiftet börjar man kunna se en ljusning i horisonten, i Helsingborgstrakten har byggnationen ökat en del och förhoppningsvis skall bron mellan Sverige och Danmark hjälpa till att skapa en del nya arbeten, vi kan redan nu se företag från vår förening utföra arbeten däröver. Nu som alltid lever vi i tron på goda och bättre tider, det har varit både goda och dåliga 80- år för föreningen och dess medlemmar, som passerat. Jag hoppas att framtiden skall bli ljus och enighet skall råda i värden, detta till trots att jag nu både kan se och läsa i media om det fruktansvärda krig som pågår på Balkan. Jag slutar härmed denna minnesskrift med hopp om att den skall vara till hjälp för att bevara vårt yrkes och förenings historia levande i framtiden, jag ber om överseende med ev. fel och brister, i det jag hoppas att detta jubleumsår skall bli mycket lyckosamt och stanna kvar som ett vackert minne för alla. Kopparsmedjan Båstad i april 1999 Bertil Persson       Pompa och Plåt för Hantverkarskråt!  Plåtslagarföreningen i  Nordvästskåne firar 90 år HELSINGBORG: Posten har det, liksom Rådhuset. Plåttak alltså. 2008 firade Nordvästra Skånes Plåtslagarförening 90 år. De gamla hantverkarskråna lever än. Plåtslagarföreningen i Nordvästra Skåne har 38 aktiva medlemmar, en del företag med anor långt tillbaka i föreningens historia, andra är nytillkomna. Yrket i sig är väldigt gammalt och levde upp då rustningarna var på modet. Nu är det mest tak och fasader som kläs i plåt. – Många moderna arkitekter älskar att använda plåt. Det går att göra väldigt mycket med plåt, säger Christer Nilsson, ordförande för föreningen på trettonde året.  

Nordvästra Skånes Plåtslageriförening 2016

Historik